När firas midsommar?
Midsommar är en av de mest älskade och traditionsrika högtiderna i Sverige. Den firas varje år runt den 21 juni och markerar sommarsolståndet, då dagen är som längst och natten som kortast. Midsommarafton anses vara en av de viktigaste högtiderna och är fylld med glädje, festligheter och symbolik.
Det är svårt att fastställa exakt när midsommarfirandet började i Sverige, eftersom det har sitt ursprung i mycket gamla hedniska traditioner där man firade sommarsolståndet och hyllade solen och naturens fruktbarhet. Dessa hedniska ritualer och festligheter var vanligt förekommande runt om i Europa, bland annat hos de folkgrupper som bodde på den skandinaviska halvön.
Under medeltiden infördes kristendomen i Sverige och midsommarfirandet fick en koppling till Johannes Döparens födelse och firades då istället på Johannes döparens dag den 24 juni.
År 1953 bestämdes det att midsommardagen alltid skulle firas på en lördag, för att bättre passa in i arbetsveckan. Midsommardagen är nu rörlig mellan den 20 och 26 juni och midsommarafton mellan den 19 och 25 juni.
Midsommarfirandet genom tiderna
Under 1800-talet blev det alltmer populärt att fira midsommar, då det även kom att associeras med svensk nationalromantik och intresset för folklig kultur och tradition. Författare och konstnärer som till exempel August Strindberg och Carl Larsson bidrog till att popularisera och sprida bilden av det traditionella svenska midsommarfirandet.
Från slutet av 1800-talet finns uppteckningar som berättar om hur midsommarfirandet gick till i dåtidens bondemiljö. Till att börja med skulle huset städas, alla textilier skulle vädras och gårdsplanen göras fin. Man smyckade med blommor och löv från björk eller andra träd både inomhus och utomhus. Man kunde också strö golven med löv som var vackra att se på och doftade gott och man ställde lövruskor utanför dörren. Festplatserna och även de vagnar eller båtar som man skulle färdas i till festplatsen lövades. I städerna hölls lövmarknader strax före midsommar, där bönderna från landsbygden sålde lövruskor till stadsborna.
Midsommaren i folktron
I bondesamhället var midsommarfirandet förknippat med kärlek och erotik. Den magiska natten hörde främst ungdomen till och man skulle dansa tills solen gick upp. Kyrkan och prästerskapet riktade i perioder hård kritik mot festligheterna eftersom de ansågs föra med sig osedligt uppförande. Detta tvingade ibland fram förändringar i traditionerna, men man lyckades aldrig utplåna dem helt.
Dansplatserna varierade. Om man inte hade någon midsommarstång, eller ville dra sig undan från firandet där det fanns en stång, kunde dansen hållas på en annan plats som var plan nog att svänga om på till exempel vid en källa, på en loge eller i en vägkorsning.
I bondesamhällets folktro var midsommarnatten en av årets mest magiska nätter, då naturen flödade av kraft. Man trodde att gränsen mellan människornas värld och det övernaturligas rike var tunnare än vanligt och det finns många berättelser om fantastiska saker som kunde hända denna natt. Till exempel sades att läkeväxter var extra kraftfulla under midsommarnatten.
Midsommar var ju kärlekens högtid och ville man veta vem man skulle leva med var detta rätt tidpunkt. En form av midsommarmagi finns fortfarande kvar i dag, nämligen att plocka blommor att lägga under kudden för att drömma om den man ska gifta sig med. Enligt traditionen ska blommorna plockas under tystnad. Antalet blommor varierar, men det vanligaste är att man plockar sju eller nio sorters blommor. Ibland säger också traditionen att man ska klättra över lika många gärdsgårdar som man plockar blommor. Detta kan ses som en symbolisk gränsöverskridning mellan den vanliga världen och det övernaturliga.
Midsommardaggen var också eftertraktad och gick man barfota i den skulle man hålla sig stark och frisk under året. Daggen samlades också för att bota sjukdomar och för att få bröd och öl att jäsa ordentligt under året.
Midsommar var också en lämplig tid för skattsökare. Det sades att förtrollade skatter då steg upp ur jorden och blev synliga för människor. Om man lyckades vara tyst kunde man få tag i dem – bröt man tystnaden försvann de däremot för alltid. Spådomar och varsel var vanliga i bondesamhället. De stora högtiderna under året ansågs lämpa sig särskilt väl för att förutsäga framtiden.
Midsommarstången
Midsommarstången kom förmodligen till Sverige från Tyskland under medeltiden och finns belagd i avbildningar från 1600-talet. Den kallas ibland för majstång, eftersom den i Tyskland och på övriga kontinenten reses i samband med förstamajfirandet, men på grund av att Sverige har ett kyligare klimat och att löven ofta ännu inte slagit ut i början på maj flyttades traditionen fram till midsommar.
På många ställen i bondesamhället reste man midsommarstången tillsammans och roade sig med dans och lekar omkring densamma. Dess utseende skiftade; det har funnits många varianter av form, storlek, utsmyckning och hur kransarna skulle hängas. Löv hörde till de vanligaste dekorationerna men även exempelvis pappersband och färgade äggskal förekom.
Att resa midsommarstången är än idag en ceremoniell handling som utförs gemensamt av deltagarna i firandet på midsommarafton. Midsommarstänger reses på allmänna platser som parker eller bygdegårdar, men också i privata trädgårdar. Stången är vanligtvis tillverkad av trä och kan vara upp till flera meter hög och är rikt dekorerad med grönska, blommor och färgglada band.
Sång- och ringlekar och långdans runt midsommarstången var (och är fortfarande) vanligt. Däremot lekte man inte ”Små grodorna” – den lek som har kommit att bli nästan en nationalsymbol för svenskt midsommarfirande. Den finns inte med i uppteckningar om folkliga lekar från 1800-talet utan skapades troligen någon gång i början på 1900-talet på Nääs kursgård utanför Göteborg. där lärde ut både slöjd och lekar för att bevara bondesamhällets kultur, men skapade också nya lekar avsedda att användas i pedagogisk verksamhet. Till den senare kategorin hör alltså ”Små grodorna”, som trycktes första gången 1922 i “Sånglekar från Nääs”.
Midsommarmaten
Maten som serverades vid midsommar skulle vara extra festlig, men vad man åt varierade beroende på var i landet man bodde och tillgången på olika livsmedel.
Idag är ingen midsommar i Sverige komplett utan gravad lax och sill. Dessa två rätter är stapelvaror på det svenska midsommarbordet. Gravad lax är rå lax som marinerats i en blandning av salt, socker och dill. Det finns ett brett urval av sill i olika inläggningar som till exempel löksill, senapssill och vitlökssill. Till detta äts kokt färskpotatis som med fördel serveras med smör eller gräddfil och dill eller gräslök.
Till maten serveras gärna snaps vilket är en kryddad spritdryck som finns i olika varianter och som gärna intas efter en liten sång – en så kallad snapsvisa. Snapsvisorna härstammar från 1800-talet, med anor i den äldre traditionen av dryckesvisor och är en typiskt svensk företeelse. Det är bara i Sverige och i svenska Finland som man fortsätter att skapa och sjunga snapsvisor, oftast baserade på en känd melodi, men med nya ord.
Midsommarmåltiden avslutas sedan på klassiskt vis med jordgubbar och lättvispad grädde eller kanske en härlig jordgubbstårta.