Medan lussetåget sakta skrider fram sjunger de vackra, traditionella, men ibland också nykomponerade julsånger. Själva Lucian kännetecknas framförallt av att hon har en krans av ljus på huvudet. Traditionellt används stearinljus, men av säkerhetsskäl ersätts de ofta av batteridrivna ljus. Detsamma gäller ljusen som tärnorna bär i händerna. Tärnorna bär vanligtvis glitter i håret och glitter eller ett rött band runt midjan. Stjärngossarna bär helvitt – precis som Lucian och tärnorna och har konliknande hattar och pinnar med stjärnor av guldpapper i händerna. Pepparkaksgubbarna bär pepparkakskostymer och tomtenissarna har tomtedräkter. 

Förutom att sprida ljus och vacker musik i vintermörkret bjuder Lucia också på fika, som vanligtvis består av lussekatter och pepparkakor. Klassiska svenska bakverk där lussekatten är en saffransdoftande, s-formad vetebulle och där pepparkakorna bakas som hjärtan, stjärnor, gubbar, gummor, grisar och i alla upptänkliga fasoner. Drycken brukar bestå av kaffe och ibland glögg, vilken serveras med mandel och russin i särskilda små glöggmuggar. 

Önskar du uppleva ett traditionellt firande av Lucia i Arvika?
I Arvika firas Luciavesper med kröningen av årets Lucia den 13 december kl 19.00 i den vackra Trefaldighetskyrkan. I flera andra kyrkor i Arvika Pastorat firas gudstjänster med Lucia tema, se Arvika Pastorats kalender.
Den 13 december kl 12.15 firas Lucia mycket stämningsfullt med studenter från Musiklinjen College och Musikåret under ledning av Mats Backlund på Musikhögskolan Ingesund och den 17 december kl 19.00 bjuder elever från Estetiska skolan i Arvika på en traditionell Luciakonsert i Brunskogs kyrka.
Ett annorlunda Luciatåg kan du uppleva i Mangskog: den 13 december kl 18.00 startar ett härligt luciatåg med smyckade och upplysta traktorer i Slobyn som åker ner till affären och vänder där för att köra tillbaka till Slobyn.

Luciatraditionens ursprung

I det gamla bondesamhället ansåg man att den 13 december var årets längsta natt.

Så småningom infördes den gregorianska kalendern och vintersolståndet hamnade då på den 21-22 december istället. Dock var seden att natten den 13 december var farlig och full av övernaturliga väsen och behövde lysas upp för att mota bort mörker och onda krafter, djupt rotad och levde kvar ändå.

När  Norden kristnades försvann nästan traditionen att gå runt att lussa och det var först på 1700-talet som det svenska folket började återta denna sed. Kyrkan fruktade att nordeuropéerna skulle återgå till asatron och sina egna traditioner och såg denna återgång som ett hot. Helgonet Sankta Lucia, vars namn hjälpligt liknande det som traditionen att sprida ljus i den nordiska vinternatten kallades, valdes därför för att övertyga folket om att Lucia var en från början kristen tradition*. 

I Västsverige var Luciadagen en festdag och kallades för ”Lille julafton” eller ”Lusse långnatt”. Den som hade möjlighet åt mat i stora mängder och på vissa håll kunde man äta inte mindre än tre frukostar.

*Helgonlegenden om Lucia handlar om en kvinna vid namn Lucia från Syracusa.  Enligt legenden fick hon sina ögon utstuckna av romerska soldater och skulle brännas på bål, men fick genom ett mirakel synen åter och lågorna vek undan och detta ska ha inträffat den 13 december.

I den svenska katolska kalendern, fanns Lucia som en helgondag fram till 1500-talet, utan att den firades speciellt. Efter reformationen, då Sverige blev protestantiskt, försvann helgonens kyrkliga betydelse.