Ekshäradspelaren skapad av träskulptör Lasse Kuparinen berättar om bygdens historia:
1. FINNPÖRTE. En symbol för finnkulturen, som har gamla anor i bygden, särskilt i byarna Brunnberg och Solberg som byggdes upp av savolaxfinnar i början av 1600-talet.
2. VÄRMLANDSVARGARNA Alfa och Beta, som givit upphov till en liten vargstam med strövmarker som innefattar även Ekshärad. Vargduon är en ”extrabild” som skänkts till bygden av träskulptör Lasse Kuparinen.
3. JOHAN TINGLÖF. Legendarisk urmakare f. 1751, d. 1812. Tinglöf ansågs ha övernaturliga gåvor som gav honom makt över människor och djur. Han tillverkade kyrkans tornur vid 21 års ålder och har signerat över 400 bevarade golvur. På grund av trots mot socknens herrar blev han utföst från kyrkbyn och dog utfattig i skogstorpet Stakberg. Om tornuret skall han enligt legenden ha sagt: ”då jag dör skall hon stånda.” Trots flertalet försök har ingen kunnat förmå uret att gå efter Tinglöfs död.
4. CEDERCRONAS HÄST. Johan Ulrik Cedercrona, ”Starke Majorn”, blev befälhavare för Älvdals kompani 1815. Cedercronas vita häst ansågs ha övernaturliga krafter. Med ”trollhästens” hjälp lyckades Cedercrona släpa hem en ”orubblig” sten som jätten på Ekesberget kastat mot jätten på Aurena. Vid Hjeltin där majoren bodde finns den ännu att beskåda.
5. BÅGSKYTTEN. Legenden berättar att då bygden drabbades av den förintande böldpesten på 1350-talet, blev medeltidskyrkan i byn Hara öde och övervuxen. Kyrkan återfanns av en bågskytt, som sköt på kyrktuppen i tron att det var en skogsfågel.
6. BJÖRNEN. Så sent som på 1860-talet stortrivdes björnar bland bär och vilt i skogarna kring Ekshärad. Den berömde engelske björnjägaren Llewellyn Lloyd upprättade sitt huvudkvarter i byn Skoga. Legenden om Ekesberget skulle vara inkomplett utan att nämna björnen som endast kunde dödas med en silverkula.
7. OLAV DEN HELIGE, döpt under sin livstid som Olof Haraldsson. Han var en norsk viking, blev kristnad i Frankrike, och föll i slaget vid Stiklastad 1030 under en kamp om den norska kronan. Under ansågs ske vid hans grav i Nidaros (nuv. Trondheim) och Olav blev norsk-svenskt helgon. Med anhängare som han värvat på den svenska sidan gick han genom Klarälvdalen mot Stiklastad och i hans spår gick sedan pilgrimerna.
8. BÄVERN. Ett djur som länge varit osynligt i Ekshärad, men som nu har återvänt och blivit allt talrikare i de många vattendragen.
9. ÄLGEN. Ett symboldjur för Ekshärad där älgjakten är något av en ritual. Viltvården har djupa traditioner i bygden.
10. PILGRIMER. Ekshärad blev en rastplats för pilgrimerna som gick ”Klarälvsleden”. Namn som Munkberg, Långrösta (den långa rasten) tyder på detta. Ekshärads kyrka vårdades av cisterciensmunkar från Riseberga kloster, som ägde åkermark i byn Skoga. Det var därför naturligt att kyrkan blev en pilgrimskyrka.
11. JÄTTEN HÖÖK. Förmodligen en storvuxen stamhövding, som dödades av norskar vid ”Gutedalen” nedanför Ekesberget och blev därmed en mytologisk figur. Höök begravdes på toppen av berget där ett stenröse omger hans begravningsplats och kan beskådas än idag. Han avbildas på pelaren hållandes den sten han enligt legenden kastade mot Jätten Aurena.
12. KLARÄLVEN (på baksidan av pelaren). Känd i gamla dagar som ”Storälven”. Förutom namnet ”Clara älv” kan man också se ”Maria älv”. Timmerflottar som flyter medströms längs älven påminner om den anrika flottartraditionen i området.
TEXT: Gunnar Lindberg
Ekshäradspelaren
Klarälvsvägen, 6, 683 61 Ekshärad
