Humor, vardagsrealism, svärta och allvar
När vi når Mia har hon just avslutat turnén med Avig Maria – No More Fucks To Give med två fullsatta Globen-gig. En fortsättning under våren och hösten 2019 är redan inbokad. Besökare och recensenter älskar henne lika mycket nu som för fyra år sedan med Avig Maria – och sångerna jag gråtit till eller 2010 med Dyngkåt och hur helig som helst. Shower som blandar lika delar skratt med personlighet, ärlighet och mod. Humor med vardagsrealism, svärta och allvar som gjort henne till en folkkär förebild för många. Inte minst för att hon är en person som vågar och orkar ta fajten i frågor kring jämställdhet och rättvisa. Hon säger vad hon tycker i alla lägen för att hon, som hon uttrycker det själv, har just ”no more fucks to give”.
De första stapplande stegen in i svenskarnas hjärtan
De första stapplande stegen in i svenskarnas hjärtan togs 1995 genom programmet Sanning och konsekvens på nu insomnade ZTV, ett program hon själv beskrivit som ”skitdåligt” i en intervju. Därefter tog hon klivet över till Sveriges Radio, där hon tillsammans med Klara Zimmergren medverkade i flera olika program innan det stora publika genombrottet med humorprogrammet Roll on. Ett program som fick en visuell fortsättning i SVT:s Mia & Klara. Det var i dessa serier som hennes karaktärer Gulletussan, den pratglada damfrisören och hockeyfrun från Karlstad, och Tabita, den tatuerande och kedjerökande flerbarnsmamman från Karlskoga, såg offentlighetens ljus för första gången. Två folkkära figurer som dykt upp i många av hennes produktioner sedan dess.
-– Tabita är väl kanske den som ligger mig närmast om hjärtat, hon är lite av min psykolog. Men båda karaktärerna är en mix av olika sidor av mig och personer jag möter, säger Mia Skäringer.
Känslan för humor är något som enligt henne själv alltid har funnits där, den kom liksom med modersmjölken. I familjen skojades det friskt och det var aldrig långt till skratt, något som visade sig även utanför hemmet.
– I skolan och kompisgänget var jag pajasen. Den som alltid gjorde sig rolig på sin egen bekostnad, vilket inte var så hälsosamt alla gånger, berättar Mia.
En mörkare baksida
För det fanns en mörkare baksida, något som exempelvis kommit fram i hennes scenshower och i fjolårets tvserie Kroppshets. Här lyftes både samhällets skeva ideal och hennes egna erfarenheter och kamp mot kroppshat, bantning och ätstörningar. Humorn blev under uppväxten ett sätt att klara sig. Att vara rapp i käften och driva med sig själv blev en överlevnadsstrategi. Just självdistansen är typiskt för den värmländska formen av humor menar Mia. Hon beskriver värmlänningarna som stolta, varma människor som kan driva med sig själva. Och att det är just enkelheten, det avslappnade och avväpnande som gör dem så älskvärda, vilket i sin tur skapar trygghet. Värmen hos folk möter hon inte minst när hon spelar sina shower på hemmaplan.
Det är fler som kommer fram och vill prata och ge mig en kram här än på andra ställen i landet. Det är vackert, att jag liksom är ”deras Mia” på något sätt.
Mia Skäringer
Ytterligare ett bevis för detta var att hon 2017 utsågs till Årets värmlänning – en utmärkelse som hon ser som en stor ära.
– Jag blir så klart lycklig när jag kan beröra människor. Det är ju mitt jobb och det jag lägger all min kraft på. Men i slutändan så är jag ju bara mig själv, säger Mia, som även har titeln Årets göteborgare i CV:t.
Även om hon beskriver det som en skön känsla när hon strax efter gymnasiet flyttade från Kristinehamn så känner hon idag bara kärlek för barndomsstaden och landskapet hon växte upp i.
– Där och då behövde jag syre och att frigöra mig från invanda mönster och roller. Det kan vara väldigt lågt i tak i en småstad i vissa avseenden. Idag älskar jag att komma tillbaks till stan. Men det är lite sorgligt att landsbygden liksom slocknar, att kulturlivet som en gång fanns ersätts av köpcentrum.
Och dialekten har hon aldrig känt att hon velat tvätta bort.
– Jag har alltid varit stolt över den och aldrig känt något behov av att jobba bort den. Det är min dialekt och den är jag.
Vänern har alltid varit en central plats
Eftersom hennes mamma bor kvar i staden så blir det ett besök så ofta hon får möjlighet. När hon ser tillbaks på uppväxten har Vänern en central plats, och då speciellt somrarna i mormor och morfars båt. Soliga dagar tillsammans med familjen och mängder av glada skratt.
Mias Värmlandsfavoriter
Lars Lerin – Hela han har en plats i mitt hjärta. Vi ska dricka kaffe i granskogen vad det lider. Men det kommer ju alltid så mycket saker i vägen.
Vänern – Jag trivs så bra där.
Fryksdalen – Jag älskar att sitta med en kopp kaffe i bilen och köra upp mot Mårbacka och Sunne.
Alma Löv Museum – Konstnärshemmet hos familjen Broos i Östra Ämtervik är en riktig pärla.
Skogen – Ingen motivering behövs!
– Jag älskar verkligen Vänern och Kristinehamns skärgård. Det är något visst med alla öar och det fantastiska vattnet. Jag trivs bra där.
När hon inte hängde med kompisarna vid Torggrillen nere i stan så tillbringades en stor del av fritiden på Christinateatern. Intresset för teater och skådespeleri föddes tidigt och redan som sexåring började hon i sin första teatergrupp. Det kreativa skapandet har därefter följt som en röd tråd genom hennes liv. Oavsett om det varit på en standup- eller teaterscen, framför radiomicken och kameran eller vid tangentbordet skrivandes manus, böcker eller krönikor. De senaste åren har Mia även plockat upp sången.
– Jag skulle väl säga att sången hittade mig. Jag gillar att kunna uttrycka mig på så många sätt som möjligt. Jag gillar att inte behöva begränsa mig.