Vid tiden då konstnärerna i Rackstadkolonin verkade, samlades man gärna för festligheter både kring Racken och i Gylterud, Mangskog. Här bodde bland andra konstnären Alfred Ekstam och under en period även arkitekten Ludvig Mattsson, som var uppväxt i Bjurbäcken, Mangskog. Mattsson skrev dagbok under många år och en av hans skildringar beskriver vandringen mellan Rackstad och Gylterud på ett humoristiskt vis. Just den här natten mellan 21 och 22 juni, strax före midsommaren 1911 hade Ludvig besökt den pågående Arvikautställningen och skulle ta sig en titt på Ekstams stuga Haglyckan, som han skulle få låna några veckor.
Stigarna mellan Rackstad och Mangskog finns kvar än idag, men enbart sträckan mellan Jössestugan och Agvattnet är en del av den nuvarande Sotar Blixtleden, som viker av söderut på östra sidan sjön.
Foto: Historiebloggen Rackstad Kvarnförening
Foto: Historiebloggen Rackstad Kvarnförening
Ludvig Mattsson (1888-1960) var mycket intresserad av hembygdsvård och anskaffade en stor del av byggnaderna till Såguddens Friluftsmuseum i Arvika. Han hade stor betydelse för Arvikabygdens arkitektoniska utveckling under första halvan av 1900-talet och är upphovsman till omkring 800 projekt – bostäder, byggnader och byggnadsdetaljer. Han ritade bland annat Musikskolan (gamla Badhuset), Solbergaskolan och Hedenskogshuset.
Han var engagerad i naturskydds- och konstnärliga frågor, spelade flera instrument, fotograferade och dokumenterade. Tillsammans med sin gode vän Nils Keyland från Bjurbäcken, bidrog han dessutom med illustrationer till dennes folklivsforskning om finnkulturen och allmogen.
Reseskildring
av Ludvig Mattsson
”Reseskildring”, d.v.s. min vandringsväg mellan Rackstad och Haglycka. Strax nedom ”skojarn”, tag av till höger: vägen kantad av gärsgård på bägge sidor ett stycke. En bit oppi skogen tag av till vänster (den steniga vägen), några kastvedsträ till höger om vägen. En bra bit noligenom, vägen bred som en gata; träskartad; en lång fälld björk till vänster backe (till höger ej över bäcken) följer bäcken oppigenom på höger sida, d.v.s. man har bäcken till vänster.
Under närmsta stenen vid närmsta käppen eller märket till höger ligger meddelande.
En bit oppi backen träffar man på en rågång. Under närmsta stenen vid närmsta käppen eller märket till höger ligger meddelande. Passerar över bäcken ett stycke längre bort. Sedan till vänster (granar, fällda, ligga tvärs över vägen), vägen smalnar. Ett bra stycke framigenom en stake till höger samt en björk, på vars stam ett 25 cm brett stycke av nävern är bortslitet. Strax bortom går vägen över bäcken. Går över några mindre stockar. En väg kommer från vänster. Mycket av torr hästgödsel i vägen.
Dryg bit.
Strax framme vid Agvattnet; en stör står mitt i vägen. Helt om! En bit tillbaka ligger en hop störar tvärs över vägen; till höger går en väg (över bäcken) in på den. Jag lägger några störar i form av en pil för att ange riktningen. Vägen smalnar till en gångstig. Snart skymtar en sjö till höger. Vägen följer utefter sjö in i en vik och går alldeles intill sjökanten på andra sidan. Dryg bit.
En liten stig synes till vänster; strax bortom denna en liten glänta. Till vänster en uthuggning. Gammal igenväxt åker. Jag går oppför backen, mellan småtall. Däroppe på krönet står en gammal ruin, på vilken växer bockramm och gredelina och vita aklejer. Strax bredvid synes en stuga. Jag går ned till den och förbi ner till ett gärde. Följer nedre kanten av detta och slår in på vägen i nedre hörnet (ormbunkar). Ett stort stenrös med en björk mitt i. Går igenom ett trasigt ”le”. En mur till vänster. Det bär oppför och in i skogen.
Jag skriver namnet på’n.
Ett stycke framigenom en stubbe till vänster. Jag skriver namnet på’n. Vit mossa och orchis maculata. Vägen tycks försvinna, men synes strax invid en av åskan (?) splittrad trädstam. Det bär oppför en bråte. Vid utsikt till vänster. Ett stycke fram syns ett vatten långt nere till vänster. Något längre fram har jag att passera över tvenne stockar, som stöta ihop med ändarna mitt över vägen. Bredvid står en liten björk, i vars bark jag raspar med kniven.
Tager av vägen och går neråt till vänster för att komma till sjön som syns där nere; svårt att ta sig fram över ris och bråte. Det bär in i villande skogen, utför. Träffar på ett par små gångstigar, går över dessa. Terrängen höjer sig framför. Jag träffar på en större stig. Följer denna åt höger. På höger hand har jag en liten bäck. Jag kommer ner till sjön.
Helt om!
Helt om! , över bäcken. Kommer återigen ner till sjön, men följer nu vägen utefter. Snart lämnar den sjön och går ett drygt stycke genom skog. Kommer slutligen till en större bäck med en dammbyggnad. Jag följer vägen i dammens förlängning. Håller till vänster. Kommer på en körväg, går till vänster på denna. Det bär över en kolbotten. En berghäll. En höjd synes framför. Ett tjärn till höger.
…det bar för mycket av mot norr.
Tar av vägen och går nol över en bråte. Stöter på en liten stig och följer denna. En större stöter till ifrån vänster. Myrlänt. Torrt och stenigt. En bit framigenom syns en stor myr till vänster. Passerar en rågång. Om en stund bär det oppför en backe. Till vänster en rolig asprot på ett ställe. Längre fram en rutten stubbe i en myrstack. Tog av vägen, då jag märkte, att det bar för mycket av mot norr. In i villande skogen. Oppför och nedför, oppför och nedför, över träsk och moras, genom ris och snår.
En förtvivlad vändning.
En förtvivlad vändning. Väntade mig att få syn på något av Dammtjärnen, men det var lygens. Satte mig till slut och vilade en stund. Hävde i mig blåbärssaften, vilket gjorde gott i kroppen. Sen opp och travade igen. Stötte på någon väg då och då, men ingen passade mig riktigt. Ett tag var jag opp i ett träd och kikade. Långt i söder syntes en stor sjö. Det måtte ha varit Wermeln. Jag antog, att jag befann mig nordnordvest om Ragnerud och borde alltså träffa på landsvägen, om jag fortsatte i ostlig riktning.
Då bar det inte bättre till…
Slutligen kom jag ner till en ny gärdsgård, som gick i riktning öst-väst. Denna följde jag. Då bar det inte bättre till, än när jag kom ner i en bråte, tyckte jag mig ha sett både den där gärdsgården och den där bråten förut, och då jag stötte på ett ”led” och en väg som korsade gärdsgården, stärktes jag i min uppfattning, att jag träffat på ”gamla landsvägen” mellan Gylterud och Ragnerud.
Jag tog av till vänster och slog in på den nyfunna vägen, som snart mycket riktigt visade sig vara den rätta. Om en 20 minuter var jag hemma. Gusketackolov! Klockan hade stannat på ½6. Jag satte den igång. Gick till bäcken och hämtade vatten. Och knöt mig.
Källor:
Dagboksanteckningar och brev 1908 till 1913 skrivna av Ludvig Mattsson, sammanställd av Anders Mattsson, utgiven av IT Grafiska 2011.
historiebloggen.rackstadhistoriska.se